Ensam
Jag har en fobi.. Att vara ensam. Det är så jävla svårt! Jag klarar mig ganska bra om jag är nånstans (kör bil går på stan eller så) ensam men ensam i ett rum där jag vet att ingen kommer och hälsar på (min lägenhet) Det går bara inte. Pratar jag inte med nån på Msn så mår jag nästan konstant dåligt av det.
Jag fattar inte hur jävla dum jag varit dit gångna året som inte skaffat ett socialt nätverk i Karlstad. Och allt detta för att jag inte vill att min pojkvän ska bli ledsen för att jag inte umgås med honom. Så fort jag umgicks med någon (kille) så var han nästan där och drog bort mig. Jag klarar verkligen inte det..
Och nu har jag bestämt mig för att leva ett singelliv för att lära mig vara ensam. Det går åt helvete för Han bor fortfarande här och det gör inte att vi mår bättre nån av oss. Det värsta i den situationen är väl att jag inte klarar av att "slänga" ut honom. Jag fixar verkligen inte det här. Klarar inte av att bo med honom här och jag klarar inte av att ens be honom flytta. Mormor vet till och med ett pensionat i Karlstad som hyr ut rum veckovis för såna som söker lägenhet.
Var utloggad från msn i en timma och 10 minuter och jag tror fanimej att det är rekord! Vet inte vad jag ska skriva.. får se om det blir något mer.. Det enda jag vet är att jag om jag inte passar mig hamnar på det sjukhus de håller på att bygga bakom huset eller så slutar jag väl dinglande från lampan... och det är något jag inte vill. (nej ni får fan inte börja bråka med mig om den sista meningen)
Kommentarer
Postat av: ida
jag förstår hur du tänker, men det är en väldigt nyttig läxa eller vad man ska säga. man måste ju kunna vara ensam fastän det är svårt. tro mig jag har fått jobba hårt med det. du är tuff och du kommer klara dig jättebra!! kanske blir bättre när din "inneboende" får sitt eget. (släng ut honom! han är inte ditt ansvar. det finns hotell, vandrarhem o pensionat. han klarar sig!!) hoppas du löser det gumman. massa kramar!
Trackback
